Droger lagras i kroppen

Droger kan stanna i kroppen länge efter att man har tagit dem och de lagras i kroppens fett och i organ som hjärnan, levern, njurarna och lungorna.

Detta kan orsaka problem senare i livet när personen t ex arbetar och motionerar.  Kroppen bränner då fett och drogen kan komma ut i blodet igen och personen kan uppleva lite av drogens rus en gång till. Detta kallas flashback. 

Flashbacks innebär att missbrukaren lång tid efter att drogen intagits plötsligt upplever ruset igen. Upplevelserna av en flashback kan variera från person till person. Vissa får bara en kort, snabb reaktion på några minuter medan andra kan fastna i otäcka hallucinationer under lång tid. En person kan få flashbacks flera år efter drogen har tagits. Om en person haft ett intensivt missbruk av hallucinogena droger kan de besväras av flashbacks i flera år.

Varför får man en flashback?
Hasch och marijuana innehåller ett ämne som kallas THC, vilket är det som gör personen påverkad. THC är en olja och lagras därför i kroppens fettvävnader och kan ligga kvar där under lång tid. En flashback innebär att drogrester lossnar från kroppens fettvävnader, kommer ut i kroppens system igen och personen kan då få en upplevelse av ruset en gång till. Detta utan att tagit drogen! Det som kan utlösa en flashback är fysisk träning eftersom kroppen då förbränner fett. När fettet förbränns kommer drogresterna ut i blodet igen och man känner av detta. Även känslomässig stress som när man blir arg kan utlösa en flashback. Här kan ni läsa en sann berättelse från en tjej som fick en flashback.

”Det var 7 månader sedan som Tess hade tagit LSD. Nu arbetade hon på ett varuhus och mådde ganska bra.En dag hamnade hon i ett gräl med chefen. Plötsligt blixtrade det till i huvudet, hon kände och hörde en smäll i hjärnan och hon stapplade ut på lagret. Allting gungade och Tess var totalt livrädd, världen var förändrad. Hon hittade inte på varuhuset. När hon började prata kom bara enstaka ord, hon glömde vad hon skulle säga och tappade tråden hela tiden. Röster viskade konstiga. Allt var förändrat, betong kändes som bomull, hennes kudde som vatten. Detta fortsatte i flera månader innan hon fick hjälp.”